MOTALA EXPRESS
En kort historik om "Vätterns Fånge"
av Ragnar Magnander
Ångbåtstrafiken på Vättern var i början av 1890-talet tämligen livlig, och förutom alla små lastångare vilka plöjde sjöns vatten och som genom Göta kanal uppehöll förbindelserna med övriga delar av Sverige, fanns det även flera passagerarfartyg, som sörjde för de sjöväga transporterna mellan sjöns städer och orter.
I södra Vättern sköttes den lokala ångbåtstrafiken bl.a. av "Ångbåts AB Vista" (Vistabolaget) och dess lilla präktiga fartyg "Vista" samt av "Ångbåtsbolaget Södra Vettern" med ångaren "Guldkroken" (sedermera omdöpt till "Södra Wettern"). Ångbåtsleden mellan Jönköping och Stockholm trafikerades av ångarna "Per Brahe", "Primus" och "Wisingsö", vilka fartyg även besökte flera av Vätterns hamnar under sina resor från och till huvudstaden. Mellan Hjo och Hästholmen gick den år 1892 byggda ångaren "Trafik", och "Ångfartygsbolaget Vettern" ombesörjde sedan med den välkända ångaren "Örn" de reguljära "långturerna" på Vättern från Jönköping i söder upp till Askersund i norr.
"Örn" sattes i trafik redan 1863 och ansågs vid 1890-talets början av sina redare som något åldersstigen, och man började då att planera för en ersättare i form av ett nytt och snabbgående fartyg.
Samtidigt bildades ett annat rederi i syfte att trafikera östra Vättern mellan de båda stora växande städerna Jönköping och Motala, "Ångfartygs AB Jönköping-Motala". Detta nystartade ångbåtsbolag inköpte därvid ångaren "Trafik" ("den äldre" och inte att förväxla med 1892 års ångbåt med detta namn), varefter denna äldre "Trafik" omdöptes till "Östern". Hon insattes sedan i april 1893 på turer mellan Jönköping och Motala, och konkurrens hade därmed uppstått gentemot ångaren "Örn".
Samtidigt som ångbåtsbolaget för ångaren "Örn" såg hotet från den nya ångaren "Östern" som tämligen allvarligt, hade i Motala ett konsortium samlats i syfte att bilda ett nytt bolag, vilket skulle låta bygga en ny, snabbgående expressångare".
Några av intressenterna för denna nya, tänkta ångare var bl.a. en del av styrelsemännen i "Ångfartygsbolaget Vettern" (ångaren "Örn"). I okt. 1894 konstituerades det nya ångbåtsrederiet, vilket skulle komma att heta "AB Motala Express-ångare" med säte i Motala, och vid Jönköpings Mekaniska Werkstad beställdes så det nya "expressfartyget", vars namn sedan bestämdes till att bli "Motala Express", den största, vackraste, pampigaste och mest snabbgående av alla passagerarångare på Vättern.
Fartyget sjösattes i juli 1895, fick en längd av 120 fot och var försedd med en trippelexpansions ångmaskin om 360 ind. hkr, vilket vid s.k. "forcerad gång" dock kunde ökas till 420 hkr, och ångaren planerades för att kunna göra en fart på 12 á 13 knop. Fartyget, som fick medföra hela 417 (!) passagerare, skulle med sina prestanda kunna upprätthålla en daglig sjöförbindelse fram och åter mellan Jönköping och Motala. Båtens trafik mellan de båda betydelsefulla städerna vid Vättern var tänkt som en viktig länk i det kommunikationssystem, i vilket Jönköping och Motala ingick, särskilt med tanke på städernas anknytning till järnvägens stambanenät. Dessutom skulle det nya fartyget komma väl till pass som turist- och lustreseångare för den turistström, som alltmer sökte sig till dessa delar av Vättern, bl.a. till Visingsö och Omberg/Hästholmen.
Den 21 augusti 1895 gick leveransturen från Jönköping upp mot Motala, men som bekant fick den i Motala arrangerande mottagningsceremonin och festligheterna där snopet nog inställas, eftersom fartyget råkade ut för ett smärre maskinhaveri i höjd med Visingsö. Detta fick till följd, att man fick återvända till Jönköping för reparation, och inte förrän dagen därpå kunde den nya ångaren sedan anlöpa hemmahamnen i Motala för första gången.
Byggnadsvarvet som lät färdigställa fartyget i Jönköping, den "Sandwallska verkstaden" ("JMW") hade kontrakterats att leverera båten för 90.000 kronor, men det visade sig sedermera, att hon kostade varvet nära 124.000 kronor att bygga.
Detta resulterade i diverse juridiska kontroverser mellan "JMW" och Expressbolaget, eftersom rederiet ansåg att fartyget inte hade levererades i tid, och av den anledningen vägrade ångbåtsbolaget därför att ens betala det kontrakterade priset på 90.000 kronor. Hösten 1898 beslutade slutligen Kunglig M:jt, att "AB Motala Expressångare" skulle betala den från början överenskomna summan. Varvet i Jönköping gjorde alltså ändå en betydande förlust.
"Motala Express" turer på Vättern hade sålunda inletts, och utöver anlöp till de viktigaste hamnarna gjorde ångaren från sommaren 1896 också avstickare upp till Askersund i norra Vättern. Sommaren 1898 var ångarens anlöp upp till Askersund dock endast begränsade, och det skulle sedan dröja många år, innan "Motala Express" därefter trafikerade denna norra hamn. Den gamla ångaren "Örn" förvärvades av det nya Expressbolaget i Motala och insattes, sedan "Motala Express" inledde sina turer, på traden mellan Motala och Karlsborg. Här knallade "Örn" därefter fram till år 1901, då hon lämnade Vättern försåld till Ryssland. Hennes vidare öden är där okända, men den gamle Vätterkämpen skall enligt uppgift förmodligen ha funnits kvar borta i öster fram till 1920-talet.
Att driva det stora men vackra fartyget, inte minst på grund av sin stora besättning och den kolslukande ångpannan, skulle visa sig vara alltför kostnadskrävande för båtens ägare, och redan 1899 såg rederiet i Motala därför ingen annan utväg, än att låta försälja ångaren "Motala Express".
I Jönköping hade våren 1899 bildats ett bolag med ändamål att rädda kvar fartyget för fortsatt trafik på Vättern, "AB Jönköpings Expressångare", vilket sedan i maj samma år inköpte "Motala Express" för 75.000 kronor från Motalabolaget, och fartyget fick på så sätt ny hemmahamn i Jönköping. "Express" kunde därmed samtidigt fortsätta med sina turer som tidigare, och alltjämt fanns då också den välkände och omtyckte kapten Janne Lindberg ombord på "Express´" kom-mandobrygga.
Som turistångare var "Motala Express" ett omtyckt och ofta anlitat fartyg, särskilt på s.k. lustresor till Visingsö och den vackra Grännabygden, men att driva det stora fartyget var givetvis alltjämt en ständig fråga om bekymmer för ånga-rens redare. Flera försäljningsförsök gjordes, men båtens "räddning" vid dessa (och även senare) tillfällen var svårigheterna med att få ut henne ur Vättern, och paradoxalt nog var "Express´" fångenskap i Vättern alltså orsaken till, att hon trots allt räddades kvar och aldrig såldes och försvann från sjön.
Mellan Jönköpings Expressbolag ("Motala Express"), "Ångbåts AB Jönköping-Stockholm" (ångarna "Per Brahe", "Primus", "Viktor Rydberg" och sedermera även ångaren "Wilhelm 'Tham") liksom även med "Ångbåts AB Vista" (ånga-ren "Södra Wettern") fanns flera gemensamma intressen och förbindelser, och 1915 resulterade detta sedan i, att Vistabolaget förvärvade "Motala Express". I samband därmed blev "Express" dock nu enbart insatt på trafiken i södra Vät-tern, samtidigt som de långa turerna mellan Jönköping och Motala på så sätt alltså upphörde. Tillsammans med bolagskollegan "Södra Wettern" skötte där-för "Motala Express" huvudsakligen trafiken till Gränna och Visingsö, där "Express" som oftast endast var igång under sommarhalvåret, medan "Södra Wettern" sedan skötte vintertrafiken på nämnda trad.
Med en utökad landsvägstrafik och bussförbindelse mellan Jönköping och Grän-na kom det med tiden, i likhet med andra insjörederier, att bli allt svårare tider för Vistabolaget och dess båda ångare "Motala Express" och "Södra Wettern. Dessutom fick Vistabolaget under några år på 1920-talet konkurrens på traden till Gränna och Visingsö av ett nybildat ångbåtsbolag med huvudintressenter på "öa". Från Norge inköpte Visingsöbolaget insjöångaren "Henrik Ibsen", vilken under namnet "Wisingsborg" insattes på trafiken i södra Vättern. Det hela sluta-de dock så småningom med likvidation respektive konkurs för de båda ångbåts-rederierna. Ångaren "Wisingsborg" såldes tillbaka till Norge, "Södra Wettern" blev vid tiden runt 1930 upplagd, och när "Motala Express" sedan åter igen hotades om försäljning och flytt från Vättern, samlades man i Jönköping inom bl.a. stadens styrande män och bland intressenter för turistnäringen. Ett nytt rederi, "AB Vättertrafik", bildades och inköpte "Motala Express" med uppgift att låta fartyget göra tjänst som en utpräglad turistångare på den sjöväga turist-trafiken i södra Vättern med Visingsö, Gränna och Omberg som särskilda ut-flyktsmål. Här gick sedan "Express" under en lång följd av sommarsäsonger i uppskattad trafik, och särskilt under krigsåren fick dessa turer till och med ett rejält uppsving. Ett 15-tal säsonger hade "Motala Express" därvid kapten Bjerke Thomaeus som uppskattad och välbekant befälhavare under dessa lyckosamma år.
På traden till Visingsö och Gränna hade "Express" vid denna tid även konkurrens av den mindre ångaren "Stjärnorp", vilken 1930 hade inköpts av ännu ett nytt Visingsörederi, men efter hand kom man att dela upp trafiken ångarna emellan. "Express" skötte därvid sommartrafiken, medan "Stjärnorp" sedan tog över under övrig tid på året. "Stjärnorp" var dessutom under flera somrar vid denna tid även insatt i trafik mellan Motala och Karlsborg.
Under 1950-talet började allt fler att anse gamla ångbåtar som förlegade färdmedel, och intressenterna bakom "Motala Express" blev också allt mindre benägna att driva ångaren vidare. Jönköpings stad hade 1952 övertagit aktiemajoriteten i "AB Vättertrafik", och de sedan följande åren präglades av ständigt
återkommande diskussioner bland stadens beslutsfattare om fartygets fortlevnad. 1958 var "Express" inte ens i trafik, men 1959 rustades hon dock för ytterligare sommartrafik. 1962 kom emellertid det definitiva slutet för "Motala Express", för i samband med den återkommande sjövärdighetsbesiktningen visade det sig, att ganska stora reparationer krävdes. Detta var något, som passade de herrar i rederibolaget, som inte önskade sig annat än att göra sig av med "Motala Express". Fartygets öde syntes nu slutgiltigt beseglat, och en förestående skrotning sågs därmed som enda tänkbara lösning, men tack vare ingenjör Bertil Bergman i Motala kunde "Motala Express" räddas. Med sitt "Rederi AB Kind" övertog ingenjör Bergman senhösten 1962 "Express" för 6.000 kronor , och vi har fak-tiskt denna tidiga "ångbåtsräddning" av Bertil Bergman helt att tacka för att ångaren finns kvar idag!
Efter att "Motala Express" reparerades och upprustades av sin nya ägare uppe i Motala, trafikerade hon sommaren 1963 traden Jönköping-Visingsö-Vadstena-Motala (såsom var stipulerat i försäljningskontraktet). Ingenjör Bergman insåg dock, att så här långa ångbåtsturer inte låg i tiden, och han riktade då i stället blicken upp mot Askersund, så efter att den "tvingande" långlinjen hade avklarats, styrdes kosan upp till norra Vättern. Här kom ju sedan "Motala Express" hädanefter och de följande åren att göra populära skärgårdskryssningar i norra Vätterns skärgård med Askersund som hemmahamn. Ibland gjordes även turer mellan Motala och Askersund, och senare tillkom dessutom avstickare bl.a. ner till Vadstena.
I familjen Bergmans ägo fick "Motala Express" den vårdnad och omsorg, som detta fartyg förtjänade, och hon renoverades och piffades sedan upp allt mer under de följande åren.
1988 drog sig Bertil Bergman tillbaka med ålderns rätt, och hans barn (Tomas och Marianne) tog då över ansvaret för fartygets drift. Med ett omfattande och intressant trafikprogram gjorde "Motala Express", förutom de traditionella skärgårdskryssningarna i Norra Vättern, flera olika sorters temaresor, och ångaren sattes till och med i trafik i december månad, genom att hon då gjorde s.k. julbordskryssningar. I augusti 1995 firade "Motala Express" sin 100-årsdag i strålande väder uppe i Askersund, och senare samma år tilldelades "Express" och fartygets redare dessutom tidningen "Nerikes Allehandas" kulturpris!
Att driva ett fartyg av den typ, som "Motala Express" representerar, är som bekant allt svårare och en ständig kamp mot till synes oöverstigliga kostnader. Detta har ju dessutom under alla år varit ett alltid återkommande orosmoln gällande "Express", och år 2003 såg Tomas och Marianne ingen annan utväg, än att utbjuda "Motala Express" till försäljning. En omändring till dieseldrivet maskineri fanns också i planerna, dock med bibehållande av ångmaskinanläggningen. Ett dylikt framdrivningssätt finns för övrigt på Strömma Kanalbolagets stora passagerarfartyg "Stockholm". Såsom ett under dök emellertid den välkände industrimannen K.G. Knutsson upp, och tack vare hans stora intresse för teknik-historia och ångbåtar förvärvade Knutsson genom sitt bolag "Ångfartygs AB Stockholms Omgifningar" i början av år 2005 ångaren "Motala Express". Herr Knutssons intention var ändå att bibehålla "Motala Express" för fortsatt trafik på Vättern, där ångaren alltså rimligen ansågs höra hemma!
Tanken hos de nya ägarna var först att renovera fartyget uppe i Stockholm, genom att fartyget då togs dit via Göta kanal och sedan sjövägen upp till huvudstaden. Men för att så skulle kunna ske, fick först en "kapning" av förskeppet utfö-ras i Motala torrdocka.
Tursamt nog beslutades dock sedermera, att renoveringen av ångaren kunde gö-ras i Motala, och alla "kapningsåtgärder" och "flyktplaner" från Vättern kunde därför tack och lov läggas till handlingarna.
I juni 2007 kunde så "Motala Express" efter en omfattande renovering återinvigas av landshövdingen Björn Ericsson, och under de två senaste somrarna har vi alla "Motala Express"-entusiaster nu kunnat glädja oss åt att få se vår kära och vackra expressångare i trafik på Vättern, dessutom numera i allt finare skick! Den operativa driften står alltjämt Tomas och Marianne för, och de bör på alla sätt visas den största uppmuntran och stöd.
Helt fri från haverier och olyckor har "Motala Express" givetvis inte varit under alla år, och en sådan händelse skedde i juni år 2000, då "Express" grundstötte under en kryssning i norra Vätterns skärgård, men genom att kaptenen styrde in mot en närbelägen strand, undveks att fartyget sjönk mer än att akterskeppet hamnade under vatten, och alla ombordvarande kunde sedan mer eller mindre torrskodda räddas i land.
Den som vill läsa mer om båtens andra öden och den närmare historien runt detta fantastiska fartyg hänvisas till boken "Motala Express- Vätterns Fånge", författad av Ragnar Magnander och utgiven 1995 på Förlag Båtdokgruppen AB
(ISBN 91-87360-12-8)
