Du är här: Hem » s/s Motala Express » Dom Kungl. Majt 13 oktober 1898

Kungl. Majts dom 13 oktober 1898.

Slutlig dom i tvist mellan Aktiebolaget Motala Expressångare och Fabriksidkaren F. G. Sandwall.

 

Avskrift från Landsarkivet i Vadstena.

 

Kongl. Majts

 Dom i den till Kongl. Majts öfverseende från Dess och Rikets Göta Hovrätt genom ordentligt sökande komma sak emellan Aktiebolaget Motala Expressångare i Motala, sökande, samt Fabriksidkaren F. G. Sandwall i Jönköping, svarande; uti hvilken sak handlingarne visa:

att svaranden såsom egare af Jönköpings Mekaniska Verkstad enligt ett mellan honom och bolaget den 28 november 1894 upprättadt kontrakt förbundit sig att för bolagets räkning bygga och till detsamma senast 1 juni 1895 leverera en passagerare och godsångare, mot villkor, bland andra, enligt § 8 i kontraktet, att bolaget skulle i betalning för ångaren erlägga nittiotusen kronor, deraf skulle gäldas: sjuttiotvåtusen kronor kontant i särskilda poster dels vid kontraktets undertecknande och dels under arbetets fortgång och, efter skedd leverans, adertontusen kronor medelst ett till svaranden å sistnämnda belopp utfärdadt, sex månader efter leveransen till betalning förfallet skuldebref, med rätt för bolaget att omsätta detta skuldebref på ytterligare sex månader mot gäldande af vanlig bankränta; enligt § 9 att, derest bolaget icke i rätt tid fullgjorde de bestämda inbetalningarna, svarande vore berättigad att å förfallna beloppet åtnjuta ränta under första månaden med fem procent och, om med betalningen dröjde längre tid, med tio procent, tills betalning skedde; enligt § 6 momentet a, att svaranden, derest fartyget icke å öfverenskommen tid vore till afprofning och leverans färdigt, skulle till bolaget i skadestånd erlägga tio procent årlig ränta på hela den betingade köpeskillingen så länge dröjsmålet varade, såvidt detta icke förorsakats af större strejk bland verkstadens arbetare eller utan verkstadens vållande inträffad olyckshändelse, i hvilket fall svaranden skulle betala allenast sex procent årlig ränta på det i förskott inbetalta beloppet af köpeskillingen; enligt § 6 momentet c, att, derest leveransen komme att fördröjas utöfver den 1 augusti1895, och dröjsmålet ej förorsakats af sådan olyckshändelse, som i § 6 momentet a afsåges, svarande skulle i skadestånd erlägga ytterligare ett belopp af tolvtusen kronor, samt enligt § 10 att, om olika meningar mellan parterna angående rätta tolkningen af kontraktet uppstode, tvistefrågorna ej finge till domstol hänskjutas utan skulle afgöras af en kompromiss, sammansatt utaf tre sakkunnige och ojäfvige män, af hvilka hvardera parten skulle välja en och de sålunda utsedde den tredje, hvilken dock derest enighet om hans val ej kunde ernås, skulle tillsättas av magistraten i Motala, och att kostnaden för kompromissen skulle af parterna gemensamt och till lika del gäldas; att fartyget levererats till bolaget den 23 augusti 1895;

att, efter det att svarande i skrifvelse, hvaraf bolagets styrelse den 11 maj 1896 undfått det, påkallat kompromiss och underrättat bolaget om sitt val af kompromissarie samt tillkännagifvit, att han ämnade till kompromissens pröfning hemställa, att som leveransen blifvit fördröjd genom olyckshändelser, hvartill svaranden icke varit vållande, svaranden måtte befrias från utgifvande af det i § 6 momentet a stadgade skadestånd af tio procent årlig ränta å köpeskillingen för den tid leveransen af sådan anledning fördröjts, äfvensom från det i samma § momentet c bestämda skadeståndet af tolftusen kronor, men bolaget icke inom fjorton dagar sedan berörda skrifvelse tillställts styrelsen, lemnat svarande underrättelse, att bolaget utsett kompromissarie, Öfverexekutor i Jönköping på begäran af svaranden genom resolution den 27 maj 1896 med stöd af 6 och 9 §§ i Lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 förordnat skiljeman å bolagets vägnar, hvarefter denne och den af svaranden utsedda kompromissarien valt den tredje;

att de sålunda utsedde kompromissarierna i dom den 29 maj 1896 förklarat att leveransen af ifrågavarande ångfartyg genom olyckshändelser till hvilka svaranden ej varit vållande, i den mån försenats, att fartyget, derest dessa olyckshändelser ej inträffat, skulle varit till leverans färdigt den 23 juli 1895; att i följd häraf svaranden befriades från att för tiden efter 23 juli 1895 utgifva det i § 6 momentet a uti kontraktet stadgade skadestånd af tio procent årlig ränta å köpeskillingen; samt att svaranden likaledes befriades från utgifvande af det i § 6 momentet c stadgade skadestånd af tolftusen kronor; hvarjämte kompromissarierna föreskrifvit, att kostnaderna för deras sammanträde ettusentvåhundra kronor skulle gäldas af parterna gemensamt och till lika del, men förskjutas af svaranden med rätt för denne att af bolaget återbekomma den på detsamma belöpande andel i samma kostnader;

att bolaget efter stämning å svaranden till Rådstufvurätten i Jönköping yrkat upphäfvande af skiljedomen och såsom skäl härför anfört att enligt § 10 i kontraktet alla tvister rörande detsammas tolkning skulle afgöras icke af skiljemän jemnlikt Lagen den 28 oktober 1887 utan af kompromissarier, utsedde på sätt kontraktet angåfve, hvadan åberopade bestämmelserna i samma lags 6 och 9 §§ icke varit i detta fall tillämplige; att då tvisten endast rörde tolkning af kontrakt samtliga kompromissarierna bort för att besitta nödig sakkunskap vara juridiskt bildade, men att endast en af kompromissarierna varit juridiskt bildad; att svarandens påkallande af Öfverexekutors i Jönköping åtgärd för utseende af kompromissarie å bolagets vägnar varit obefogad jämväl derför, att bolagets styrelse icke bestämdt vägrat att utse kompromissarie utan endast till blifvande extra bolagsstämma hänskjutit frågan om bolaget borde underkasta sig kompromiss eller ej; att då ej någon af parterna närvarit under det kompromissarierna förehaft sjelfva tvistefrågorna till behandling, desamma bort för parternas hörande till förnyad handläggning utställas; samt att kompromissarierna genom att bestämma beloppet af dem tillkommande ersättning för uppdraget, hvilken fråga det ej vare sig enligt kontraktet eller på annan grund tillkommit dem att afgöra, öfverskridit sin befogenhet; att svaranden efter genstämning å bolaget yrkat fastställelse å skiljedomen samt åläggande för bolaget att till svaranden hvilken af den till betalning sist förfallna köpeskillingsposten adertontusen kronor bekommit endast tretusenniohundrafemtio kronor, gälda dels tolftusentresextiofem kronor eller det belopp, som af berörda adfertontusen kronor återstode, sedan derifrån afdragits ej mindre ifrågakomne tretusenniohundrafemtio kronor än äfven, såsom bolaget enligt skiljedomen tillkommande skadestånd för försenad leverans, ränta efter tio procent å nittiotusen kronor från den 1 juni 1895 till den 23 juli samma år ettusentrehundratjugofem kronor samt efter sex procent å sjuttiotvåtusen kronor från sistnämnde dag till den 23 påföljande augusti trehundrasextio kronor, dels ränta å berörda tolftusentrehundrasextiofem kronor, hvilken ränta enligt bestämmelserna   8 och 9 §§ borde beräknas från den 23 februari till den 23 augusti 1896 efter vanlig bankränta fem och en half procent, från sistnämnde dag till den 23 påföljande september efter fem procent samt derifrån efter tio procent till dess betalning komme att ske, och dels af svaranden förskjutna, å bolaget belöpande andel i kostnaden för kompromissen sexhundra kronor med ränta;

att Rådstufvurätten, hvarest parterna ömsesidigt begärt ersättning för rättegångskostnaderna, genom utslag den 2 november 1896 utlåtit sig att, då det i 10 § af åberopade kontraktet förekommande uttrycket ”kompromiss” måste anses liktydigt med ”skiljemän”, samt det ingångna skiljeaftalet icke innehölle någon bestämmelse, på grund hvaraf 6 och 9 §§ i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 icke skulle vara i förevarande fall tillämpliga; då de till skiljemännens bedömande hänskjutna frågor varit af den art, att de utsedde skiljemännen måste anses hafva varit sakkunnige; då bolaget, som representerades af sin styrelse, underlåtit att inom den i 6 § i ofvannämnda lag bestämda tid från det bolaget behörigen underrättats om svarandens val af skiljeman lemna svarande skriftlig underrättelse om hvem bolaget utsett till skiljeman, samt svarandens åtgärd att hos Öfverexekutor anhålla om utseende af skiljeman å bolagets vägnar sålunda jämlikt 9 § i samma lag varit befogad; då den omständigheten, att icke någon af parterna närvarit vid målets sakliga behandling af skiljemännen icke utgjort hinder för desse att företaga saken till afgörande eller vore af beskaffenhet att förringa skiljedomens giltighet; då skiljemännen, ehuru frågan om kostnaden för deras sammanträde icke blivit af parterna till kompromiss hänskjuten, likväl icke kunde anses hafva öfverträdt sin befogenhet genom att bestämma beloppet af sagde kostnad, hvilken åtgärd i allt fall icke kunde hafva något inflytande på giltigheten af sjelfva domen; och då bolaget icke visat något förhållande i öfrigt, som kunde föranleda upphäfvande af skiljedomen, blefve bolagets i saken förda talan ogillad af Rådstufvurätten, som förklarade den klandrade skiljedomen giltig jemväl beträffande beloppet af kostnaden för skiljemännens sammanträde; och pröfvade Rådstufvurätten till följd häraf, i fråga om genstämningen, lagligt att på grund af skiljedomen och det emellan parterna afslutade kontrakt ålägga bolaget att, emot qvitto, till svaranden genast utgifva dels tolftusentrehundrasextiofem kronor jemte ränta derå från 23 februari 1896, nemligen fem procent från den 23 augusti till den 23 september, med stadgande, att, då parterna icke enats om ränteberäkningen för tiden från den 23 februari till den 23 augusti 1896 och från den 23 påföljande september tills liqvid skedde, frågan derom skulle afgöras af skiljemän i enlighet med bestämmelsen i 10 § af kontraktet, dels ock den af svaranden för bolagets räkning förskjutna ersättning till skiljemännen, sexhundra kronor, jemte fem procent ränta derå från stämningsdagen den 9 september 1896 tills betalning skedde, hvarjemte vid denna utgång af saken bolaget förpligtades ersätta svaranden för rättegångskostnaderna med skäliga ansedda etthundrafemtio kronor;

samt att Hofrätten, der bolaget efter vad fullföljt talan, uti dom den 14 maj 1897 yttrat, att, enär å bolagets sida icke ens uppgifvits, i hvad mån den af svaranden till skiljemännen utgifna ersättningen tolfhundra kronor för högt beräknats, samt bolaget enligt bestämmelserna i åberopade kontrakt vore skyldigt att af kostnaden för kompromissen gälda hälften, alltså och på de af Rådstufvurätten beträffande saken i öfrigt anförda skäl, blefve det slut, hvartill Rådstufvurätten beträffande hufvudsaken kommit, af Hofrätten faststäldt, hvaremot i fråga om rättegångskostnaderna, Hofrätten, med ändring af Rådstufvurättens utslag derutinnan, bestämde den svaranden tillkommande godtgörelsen för hans umgälder å saken vid Rådstufvurätten till etthundra kronor;

deruti bolaget i underdånighet yrkat ändring, som svaranden i underdånighet bestridt under anspråk tillika på ersättning för kostnaderna å saken hos Kongl. Majt. Med Kongl. Majts Högsta Domstol besluten; Gifven Stockholms slott den 13 oktober 1898.

Kongl. Majt har i nåder låtit Sig föredragas handlingarna i denna sak och finner ej skäl att göra ändring i Hofrättens dom; skolande bolaget godtgöra vederparten hans kostnader å saken hos Kongl. Majt med ett hundra kronor jemte hvad som åtgår till lösen för Kongl. Majts dom. Det vederbörande hafva att ställa sig till underdånig efterrättelse.

Under Kongl, Majts Sekret. / Carl Leijonmarck.

 

Att förestående afskrift är lika lydande med härstädes förvarade konceptdom betygar Stockholm och Kongl. Justitie Revisions Expeditionen den 13 oktober 1898.

 

                      Ex officio: Lars Hasselgren